Återigen vaknar av att telefonen ringer. Det fungerade i dag också alltså.

Som jag berättade igår så lever min telefon ett ganska händelselöst liv under arbetstid. Det blir på rasterna som jag ”meckar” med enheten. Min frustration över avsaknaden av en inhemsk mailklient retar mig. Men vad kan lilla jag göra åt det?

Jag gör anteckningar i den dedikerade appen ”Anteckningar” (fyndigt namn). En mycket trevlig upplevelse. Jag skapar en ny anteckningsbok för just detta projektet och plitar ner saker som jag vill komma ihåg. Mycket bra app!

Eftersom Nexus5 har några år på nacken så förväntar jag mig inte något prestandamonster. Det går lite trögt ibland men inte så sakta att jag blir irriterad. Det kanske är av kärlek till både hårdvara och mjukvara som gör att jag har överseende med appar inte startar direkt, eller att en hemsida tar lite längre tid att ladda än vad jag är van vid. Detta stör mig faktiskt inte. Inte än iallafall.

Det är fredag och Idol. Reklampauserna är telefontid. Jag laddar ner spel för att testa. Något futuristiskt racingspel som heter HexGL och en enklare variant vars namn är Don’t crash. Jag är ingen spelare av rang och tröttnar ganska snart. Men spelen flöt på och inget lagg störde upplevelsen.

Jag har ett fotointresse som jag lever ut med endast mobilkameran. Bortskämd som jag är med kameran i Mate 10 Pro blir det en stor prövning med den ack så kritiserade kameran i Nexus5. I version 15 av Ubuntu Touch fanns en redigeringsapp i förrådet men det går ej att finna i uppdaterade 16.04. Även där blir jag lite ledsen i ögat.

Det var kärlek vid första ögonkastet. Nyförälskelsen börjar svalna och jag vet att en skilsmässa längre fram är oundviklig. Men vi kämpar på, Ubuntu Touch och jag.