/ Linux

Underbart är kort!

Med stor glädje och entusiasm satte jag mig vid datorn. UBports har släppt en stabil version av det mobila operativsystemet Ubuntu touch. Min sedan länge bortglömda Nexus 5 finns med på listan över enheter som stöds. Det räcker för mig. Det finns ingen tvekan. Ubuntu touch ska lägra min Nexus.
Sagt och gjort, jag skred till verket.

En “installer” installeras på datorn, telefonen kopplas via usb-porten och sedan är man igång. Det vill sig inte riktigt till en början men efter sju sorger och åtta bedrövelser så hoppar enheten igång med en stabil utgåva av det, för oss linuxnördar, mytomspunna Ubuntu touch.
photo5938332005651557627
Jag bestämde mig genast för att detta ska bli min main enhet i en hel vecka för att testa luren i verklig miljö och se hur den ter sig i min vardag.

Måndag morgon och alarmet ringer klockan 05:00. Japp! det fungerar! Med ett leende trippar jag ut till garaget. Jag har i förberedande syfte laddat hem några poddar för att lyssna i bilen på väg till jobbet. Det är då det första bakslaget kommer som en rejäl dagsedel. Blåtanden fungerar inte. Det verkar som om den har fått en rotfyllning. Ett par sekunder är den igång men sedan stängs den obevekligen av. Helvete! Det blir till att lyssna på public service.
photo5938332005651557630
Efter att ha plågats i ca 40 minuter av någon radiowannabe och usel musik så äntrar jag lunchrummet. Jag slänger fram min Nexus för att bränna av ett foto i rent forskningssyfte. Den hänger sig. Faan. Efter ca 10-15 sekunder kommer den igång och jag lyckas fånga känslan jag känner. Tomhet. Likt lunchrummet denna tidiga morgon så är mina känsla för Ubuntu Touch just nu tomhet.
photo5938332005651557629
Jag blickar ner på skärmen och den får mig åter att vakna upp ur detta tomma träsk. Den är vacker, annorlunda och den liknar inget annat som jag har sett på en mobil enhet förut. Jag blir genast på bättre humör och vandrar ut i fabriken.
photo5938332005651557634
Av erfarenhet vet jag att mobildata måste stängas av. Radioskuggan plus de grova betongväggarna i fabriken lägger en kompakt och ogenomtränglig sköld över området. Inte ens P4 klarar att sända utan markanta störningar. Tveksamma batterier har inte en chans.
Jag lägger telefonen på en hylla och där får den ligga under passet. Under rasterna surfas det via wi-fi. Mest nyhetssajter. Batteriets indikator sjunker i en oroväckande hastighet.

När arbetsdagen blåses av återstår det 18%. 11 timmar utan någon tyngre verksamhet. Bra? Nja………
photo5938332005651557631
Väl hemma i civilisationen så bestämmer jag mig. Jag kan inte leva så här. Jag saknar vissa fundamentala funktioner som jag inte kan vara utan.
Mobilt bankid och allt vad det innebär. Kameran fungerar, ibland. Ingen möjlighet att på ett enkelt sätt föra över mina foton. Redigeringsmöjligheter av foton. Blåtand mm.
Det är synd.
Jag gillar att ha något som “ingen annan” har. Hade hårdvaran varit lite mer “up to date” och lite vassare, lite buggfixeri i mjukvaran så vet i tusan. Jag klarade nästan en hel dag iallafall. Och helt värdelöst är inte systemet. Det är inte ett system för gemene man. Det är ett system för utvecklare och entusiaster. Jag tillhör det senare och kan mycket väl tänka mig en framtid med ett mer komplett Ubuntu Touch.

Mvh Ade.

Underbart är kort!
Dela detta